Category: Affärsutveckling

Hur man tjänar pengar i en värld av Free

Josh Freese, f.d. trummis i Nine inch Nails, har fattat. Istället för att bara sälja sin skiva säljer han en rad upplevelser med sig själv eller signerade kopior.

Vi tar Free-axiomet en gång till:

  • Allt som går att automatisera kommer att automatiseras.
  • Allt som automatiseras kommer att få marginalkostnaden noll.
  • .

Nyckeln är “allt som går…” för allt går inte att automatisera. Det är exakt detta Freese bygger hela sitt erbjudande på med en prisskala från $7 upp till $75000 (då kommer Josh och spelar i ditt band!). Läs och lär!

(Via codemode.)

Gratis förändrar beteende

Det är en jäkla skillnad på att ta 1 krona eller 0 kronor betalt. Anders Mildner förklarar varför genom att använda musiktjänsten Spotify som exempel:

I den gamla världen innebar varenda skiva som Mega hade mer cred till butiken. I den nya världen betyder varenda skiva som Spotify INTE har mindre cred och mångdubbelt mer irritation.

Kopierbara ting har i stort sett förlorat sitt värde och i en sådan tid är så klart ”allt” det enda fungerande säljargumentet och en av de få saker som folk kommer att vara beredda att – på något sätt – faktiskt betala för.

Gratis (eller åtminstone till en fast kostnad för åtkomst) och allt. Annars får det vara. Hårda bud från internetkonsumenterna.

Självklart kommer andra media att följa efter. En Spotify-variant för film eller TV-program borde dyka upp inom något år. Samma sak kommer att gälla där: gratis (fast pris eller reklamfinansierat) och allt eller inget.

Uppdaterat: knappt hinner bläcket torka från bloggposten innan man läser det här:

Till slut gav filmbolagen med sig: hela filmer kommer nu att kunna ses på YouTube. Men långt ifrån alla filmer kommer att bli tillgängliga

Ja, ska det lyckas fullt ut krävs så stort utbud som möjligt.

Uppdaterat: bloggen Nätkoll är inne på samma spår:

Men jag vill ha mer. Jag vill ha större djup på vintage jamaican reggae, västkust-disco, misslyckad svensk pop från tiden innan Roxette, world music, svensk dala metal och brasiliansk baile funk för att nämna några få. Varför finns inget med legenden Jobriath eller Orups gamla band Ubangi?

Vad ditt företag kan lära sig av Obama och Gringo

Förrutom den smått osunda Messias-hysterin runt Barack Obama som person måste man ändå beundra hans valkampanj. Där finns mycket att lära för alla som vill använda nätet för marknadsföring. Umair Haque sammanfattar framgångsreceptet:

1. Have a self-organization design.
2. Seek elasticity of resilience.
3. Minimize strategy.
4. Maximize purpose.
5. Broaden unity.
6. Thicken power.
7. Remember that there is nothing more asymmetrical than an ideal.

När jag läser listan sammanfattat blir jag påmind om ett citat ur senaste numret av Magasinet Neo. Det är Gringo-grundaren Carlos Ejemyr Rojas som berättar om tankegångarna bakom tidningen Gringo. Hans avslutande ord känns helt i linje med Obamas kampanjstrategi:

“[…] om idealister ska åstadkomma riktig samhällsförändring, måste de bli kapitalister, och om kapitalister ska kunna åstadkomma riktigt bra affärer måste de bli idealister.”

(Artikeln ej på nätet.)

Så, att till fullo omfamna nätet som marknadsföringskanal handlar inte bara om att starta en VD-blogg eller addera ett RSS-flöde till sina pressmeddelanden. Det handlar om att våga stå för något. Något som är större än ditt företag, din produkt, dig själv. Sedan addera en brutal ärlighet ovanpå det.

Å, ja, det är svårt. Väldigt svårt.

Steve Ballmer ser möjlighetsmoln där andra ser problem


När det stormar rör sig molnen snabbt. Foto av mig.

Som nämnts tidigare, många som kommer på en ny affärsidé och funderar på att starta företag kring idéen tvekar så fort de upptäcker att något annat företag gjort eller gör ungefär samma sak.

VDn på världens mest framgångsrika företag, Microsoft, resonerar lite annorlunda:

Asked about markets, such as Internet advertising, where Microsoft is not dominant, Ballmer said, “Thank goodness! We have a chance to grow.

Vad händer med bopriserna? Förändrat beteende?

Jo, nu sjunker priserna på bostäder. Samtidigt är utbudet av lediga lägenheter rekordstort. Vad har hänt?

Min amatörmässiga gissning är att det skett en förändring av köpares och säljares beteende. Förr kunde det se ut så här:

1. Man tittar runt länge och köper en ny lägenhet.
2. Man säljer sin gamla lägenhet och räknar med att gå plus på försäljningen.

Nu ser det ut så här:

1. Man lägger ut sin egen lägenhet för försäljning.
2. Man väntar med att leta efter nytt boende tills efter man sålt sitt nuvarande boende.

Givetvis gäller inte detta alla men förmodligen tillräckligt många för att det ska skapas ett överutbud av lägenheter på marknaden, något som ytterligare pressar priserna.

Vad som krävs för att bryta beteendet? Ja, det är väl egentligen bara två saker: antingen måste framtidstron återställas, räntorna sänkas och inkomsterna öka eller så måste priserna sjunka drastiskt.

Just nu verkar tyvärr det sista alternativet överlägset mest troligt.

Finns en lärdom här för alla som driver egna företag: din marknad och dina kunders beteende är tätt sammanlänkade. Det är oerhört viktigt att förstå mekanismerna som formar den marknad man agerar på. En liten beteendeförändring kan få stora effekter.

På tal om bopriser bör man kolla in sajten Booli.se där man numera kan se hur mycket villor i ens närområde sålts för.

Uppdaterat: det verkar se värre ut i Skåne än i Stockholm. Trist, men man dras ned av nedgången i Danmark.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

12 kronor i månaden – skräckvision eller möjlighet

Vi var rätt många som jobbade med diverse butiker på nätet när det begav sig, åren runt 1999-2000. Själv satt jag och jobbade i ett projekt som byggde en ehandelsportal för Telia. Vet inte hur många miljoner som plöjdes ned i projektet men det var många.
Jag var långt ifrån ensam. På IT-konsultbolag världen över höll man på att bygga ehandelsplatser som skulle revolutionera hur vi handlade. Vi vet hur det gick. Branschen kraschade ihop, men det innebär inte att själva idéerna var fel (OK, en del var rätt tokiga). Nej, numera handlar vi på nätet som aldrig förr.
Så snubblar jag över dessa. De erbjuder en att öppna ehandelsbutik för 12 kr/månad.
Visst, det är ganska enkelt och förmodligen lär det döljas andra avgifter än de där 12 kronorna men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det som företag för inte mer 8-9 år sedan plöjde ned miljontals (miljardtals!) kronor i numera går att skaffa för 12 spänn i månaden.
Det är faktiskt en ganska intressant tankelek att fundera över vad vi idag spenderar miljontals kronor på som om något år kommer att kosta 12 kr/månaden.

Skulle ditt företags affärsmodell klara av ett sådant skifte?

Skulle du se det som ett fruktansvärt hot – eller en enorm möjlighet?

Innovation finns på alla marknader. Alla!

Om du startat företag eller går i tankar på att göra det så är du säkert bekant med tankegångar av typen “det där är redan gjort”. Det verkar finnas en fast och utbredd tro på att ens idé måste vara helt unik för att man ska ha en chans att lyckas som företag.

Detta tankesätt är inte nödvändigtvis fel, det är såklart inte fel att ha en affärsidé som sticker ut, men det är ett sätt att tänka som lätt blir paralyserande. Det går nämligen att vara nyskapande på alla marknader och det behöver inte vara något omvälvande eller avancerat. Små, enkla sätt att göra en produkt lite bättre än konkurrenterna räcker.

Kakorna ovan är ett utmärkt exempel, hämtat från John Thackaras blog. Uppenbarligen har Bolletje, som gör kakorna, noga studerat sina användares försök att få ut kakor ur förpackningen utan att smula sönder innehållet.

Lite bättre. Lite enklare. För det mesta räcker det.

Kollektivt beslutsfattande med prediction markets

Market
Bild från marknad i Frankrike av GavinBell

“Jag slår vad om att databasen kommer att krascha under semestern.”

Har du någon gång hört en utvecklare säga något liknande detta? Det kan låta som ett cyniskt konstaterande, kanske sagt på skämt, men döljer extremt viktig kunskap. Det är en tanke som trots allt upptar lite energi i utvecklarens redan överfyllda hjärna.

Den intressanta frågan som uppstår är såklart: hur hög är sannolikheten egentligen för en krasch?

Om utvecklaren verkligen skulle kunna slå vad, hur mycket skulle hon satsa?

Ett sätt att ta reda på detta är att använda sig av förutsägelsemarknader, prediction markets.

En prediction market är en marknadsplats där man handlar med sannolikheter att ett visst utfall skall se. Resultatet blir en ofta förvånansvärt korrekt bedömning av vad som faktiskt händer. På så vis får man ett hyfsat tillförlitligt sätt att spana in i framtiden.

Det finns företag som säljer paketlösningar för prediciton markets men i sann lättrörlig affärsutvecklingsanda så borde det gå att utveckla en enklare modell.

Vid traditionell riskhantering använder man sig av två (ibland fler) variabler: hur hög sannolikhet är det att något sker och hur illa är det om detta sker. Dessa två variabler multipliceras med varandra och resultatet blir en prioriterad lista över risker.

Dessa två koncept borde gå att slå ihop. Varför inte låta deltagarna i ett projekt slå vad om olika utfall med enkla spelmarker? En av projektdeltagarna får rollen av “bookmaker” och får sätta oddsen för de olika utfallen. Denna roll kan gå runt i projektet så att varje medlem är bookmaker i en vecka eller två.

En enkel whiteboard används för att hålla reda på oddsen och utfallen. Förrutom det sociala spelet som uppstår får man ett effektivt verktyg för att avläsa kollektiv kunskap i projektet som annars kan ha det svårt att nå upp till ytan.

Lättrörlig affärsutveckling

Inom utvecklingen av mjukvara har det de senaste åren varit populärt att tala om lättrörlig utveckling (agile development). Detta är en motreaktion mot de tunga och industriella processer som blev populära under 90-talet med Software Engineering Institutes CMM som främsta flaggskepp. Dessa processer byggde på en syn på mjukvaruutveckling som liknande industriell produktion. Att bygga mjukvara och att bygga hus sågs som likartade uppgifter.

Då blir utvecklingen linjeformad i en vattenfallsmodell. Först måste man skriva en kravspecifikation, sedan en designspecifikation (ritning) för att sedan implementera det hela. Ett, två, tre.

Så ser dock sällan verkligheten ut. Kraven ändrar sig från dag till dag. Beställaren har en vag bild av ungefär vad man vill ha, men detta kan ändra sig under projektets gång. Yttre omständigheter kan ändra kravbilden. Designspecifikationerna uppdateras inte i takt med att implementationen blir färdig och så vidare. Resultatet blir antingen en dokumentationsröra eller en plågsamt långsam förändringsprocess där folk måste skriva change requests dagarna i ända för att ändra någon mening en kravspecifikation som utvecklarna ändå inte läser.

Ledordet för dessa processer är: struktur.

Lättrörlig utveckling är annorlunda. Där förutsätter man redan från början att kraven kommer att ändra sig. Man undviker onödig duplicering av information så långt det bara går (ett designdokument som beskriver hur något ska implementeras är duplicerad information – själva lösningen kommer ju att finnas på två ställen – i dokumentet och i källkoden). Man optimerar källkoden för testbarhet, så att risken för fel vid ändringar minskar.

Ledordet för dessa processer är: förändring.

Notera att det inte handlar om avsaknad av discipliner eller kaosartad “hacking”. Lättrörlig utveckling kräver på många sätt en mer disciplinerad utveckling än den strukturbaserade.

Drar man en parallell till affärsutveckling blir den formella processen att först ta fram en affärsidé, sedan skriva en affärsplan och sedan implementera affärsplanen. Ett, två, tre. Det är denna bild som t.ex. affärsidétävlingen (egentligen en tävling i affärsplansskrivande) Venture Cup målar upp.

Tyvärr är den långt från verkligheten.

Att starta och driva företag är att leva med förändring från dag ett. Tänk om man kunde överföra tänket från den lättrörliga programvaruutvecklingen till affärsutvecklingen. Det skulle kunna bli en spännande ny form av lättrörlig affärsutveckling, anpassad för vår accelererande nutid.

Hela idéen med att ansamla möjlighetsmoln bygger på detta. Det handlar om att positionera sig så att man har så många valmöjligheter som möjligt. Då är man samtidigt också så öppen för förändring som som möjligt.

Hoppas kunna återkomma med mer tankar i ämnet lättrörlig affärsutveckling framöver.