Category: Affärsutveckling

Var inte rädd för att ta betalt: 5 tjänster som kostar på nätet

Det pratas mycket om gratisekonomin nu för tiden. Samtidigt är långt ifrån allt gratis på nätet. Faktum är att flera av de mest populära tjänsterna bland Web 2.0-folket faktiskt kostar en slant att använda, åtminstone om man vill använda mer än basvarianten (som å andra sidan ofta räcker långt).

Här följer några exempel.

  • Flickr Pro, fotodelning. $24.95/år. Vad får man för pengarna? Obegränsat utrymme för sina bilder, möjlighet att se utökad besöksstatistik för ens bilder, obegränsat antal sets (ett sätt att organisera sina bilder i grupper) samt inga annonser.
  • 37Signals Basecamp, projektverktyg. Upp till $149/månad. Vad får man för pengarna? Basecamp från hajpade 37Signals är ett projekthanteringsverktyg och så länge man bara hanterar ett projekt är det gratis. Vill man hantera flera projekt kostar det pengar. Inte så lite pengar heller, $149/månad är ganska långt från gratis (det finns dock billigare alternativ mellan gratisversionen och den dyraste varianten). Man får dessutom en SSL-krypterad uppkoppling för pengarna samt 50GB lagringsutrymme för sina projektfiler.
  • WordPress, bloggverktyg. Kostnaden beror på vilken uppgradering man gör. Exempel: att modifiera CSS-filen för sin blogg kostar $15/år. Att koppla en egen domän till bloggen kostar $10/år. Vad får man för pengarna? WordPress har en mycket bra gratistjänst men vill man kunna ändra utseendet på sin blogg mer än vad de fördefinierade mallarna tillåter, koppla sin blogg till en egen domän eller tillåta fler än 35 (!) användare på samma blogg så kostar det extra.
  • Typepad, bloggverktyg. Från $49.95 / år till $899.50 / år. Vad får man för pengarna? Typepad har till skillnad från de flesta andra inga gratisalternativ. Däremot finns en gratis provmånad för den som testa.
  • Fotosidan.se. Upp till 500kr / år. Vad får man för pengarna? Det finns såklart även svenska betaltjänster. Fotosidan är Sveriges populäraste mötesplats för fotografer av alla kunskapsnivåer. De har tre nivåer av medlemskap som kostar pengar plus ett gratisalternativ. På “guld-nivån” får man en egen portföljsida där man kan visa upp sina bilder, något som 900 svenska fotografer utnyttjat. För alla nivåer gäller att man får tillgång till låsta artiklar (likt Aftonbladets Plus-tjänst) samt får möjlighet att ladda upp fler bilder i veckan än 1 (begränsningen för gratisalternativet).

Slutsatsen för den som funderar på att själv starta en webtjänst måste vara att man inte ska vara rädd för att ta betalt för tjänsten. Det är ibland väldigt stort fokus på att locka användare för att få ett så stort antal signups som möjligt. Så stort att det där med att ta betalt hamnar i skymundan. Att vara 100% gratis och förlita sig på enbart annonsintäkter är dock farligt, särskilt om konjunkturen sviktar.

Det ligger dessutom mer än bara själva pengarna i det där med att ta betalt. Man får en annorlunda relation till kunden när denna gjort ett aktivt köpbeslut och plockat fram kreditkortet. Tänk på ditt eget beteende. Om du betalar för något så uppskattar du det mer. Du ställer andra krav men du använder det också mer.

Priset mot kunden behöver heller inte ha någon relation till din kostnad för att kunna erbjuda just denna del av tjänsten som du väljer att ta betalt för. Det handlar istället om det värde du kan skapa hos kunden.

Så, glöm gratis. Ta betalt! Där har du ett… eh… gratis råd…

Storyn kan vara din plattform

zz435630a4.jpg

Inom teknikintensiva branscher brukar man säga att utvecklingen går i riktning mot en eller ett fåtal plattformar som i sin tur bildar grunden för nästa våg av innovation och nya plattformar. Vi har sett det på marknaden för operativsystem, CPU:er, ordbehandlingsprogram och videobandspelare för att nämna några exempel. Nyligen förlorade t.ex. formatet HD-DVD kampen mot Blu-Ray.

I ett plattformskrig finns det sällan plats för silvermedaljörer. Det är heller inte alltid den bästa tekniken som vinner utan den plattform som har den bästa underliggande affärsmodellen. Michael Mace skriver om det rådande (stora!) plattformskriget på mobiltelefonmarknaden:

We told ourselves that the fundamental rule of our business was: Mobile is different. But we lost sight of an even more fundamental law that applies to any computing platform:

A platform that is technically flawed but has a good business model will always beat a platform that is elegant but has a poor business model.

Jag tänker på det citatet när jag tittar på talangtävlingsvinnaren Paul PottsYoutube. Ni har säkert sett inslaget. Han sjunger Nessun Dorma och knockar publiken liksom juryn i tävlingen som inte förväntar sig denna skönsång från en mobiltelefonförsäljare. Det hela slutar med att han vinner tävlingen och ger sig ut på en bejublad och välbesökt turné.

En klassisk fula ankungen-saga med lyckligt slut. Att se Paul Potts utmana sitt eget dåliga självförtroende och sedan ta världen med storm får oss alla att känna oss delaktiga i hans framgång. Det kunde ju lika gärna ha varit jag.

På Youtube finns även samma sång framförd av Luciano Pavarotti. Jag är långt ifrån någon opera-expert, men det är inte svårt att höra att Pavarotti är en långt bättre sångare än Potts.

Potts är Dressman. Pavarotti är Armani.

Trots detta lyckas Potts framkalla känslor hos folk som Pavarotti, trots alla sina framgångar, inte lyckats med i samma skala. Åtminstone inte just nu, år 2008 (jag vill såklart inte förminska Pavarottis otroliga framgångar). Potts har 20 miljoner tittare på Youtube. Pavarotti “bara” 4. Varför?

Jo, Paul Potts har en bättre story.

På samma sätt som att en sämre teknisk plattform kan vinna på att ha en bättre affärsmodell bakom sig kan ett företag, en artist, en produkt ta sig genom bruset genom att ha en riktigt bra historia i ryggen. Det är inte alltid den bästa som vinner.

Bygg möjlighetsmoln med Blobservation

zz3a326328.jpg

Att blobservera är att upptäcka något i sin omgivning som intresserar en och sedan skriva en bloggpost om iakttagelsen.

Detta är ett utmärkt sätt att bygga möjlighetsmoln på då det gör en uppmärksam på detaljer i ens omgivning som andra missar. En mästare i ämnet är Jan Chipchase som forskar åt Nokia genom att studera människors beteende och försöka dra slutsatser om framtidens telekommunikationsmarknad av observationerna. Blobservering på högsta nivå, alltså.

På hans blogg, Future Perfect kan man se en del av resultatet. Detta är en typisk Chipchase-post. En observation av elektriskt uppvärmda toalettstolar i Japan kopplas till problematiken kring mobiltelefondesign. Chipchase pekar också på en social konsekvens av att ha uppvärmda toalettstolar. Kan du gissa vilken?

Här en annan Chipchase-blobservation, om dödsannonser. En om hur förpackningar kommunicerar hur de kan öppnas.

Genom att vara ständigt vaksam på detaljer som dessa lär sig Chipchase hur människor i olika kulturer fungerar – vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Här ligger nämligen kärnan i affärsutveckling och vad som gör det så roligt: det handlar om att förstå människor.

För att blobservera på bästa sätt bör man nischa in sig på ett speciellt fenomen eller någon specifik trend. Exempel skulle kunna vara:

  • hur och var folk konsumerar nyheter
  • tappade föremål som inte plockas upp
  • vad människor gör när de väntar på något eller någon
  • hur köer spontanbildas
  • hur genvägar skapas och formas (genvägar är utmärkta exempel på att form och funktion inte går i takt och en bra källa för möjlighetsmolnsbyggare – de finns dessutom överallt)
  • innehållet i folks väskor (fråga om lov först, dock…)
  • vad folk framhäver i sina hem kontra vad de döljer
  • udda varningsskyltar
  • udda huvudbonader
  • udda bakelser
  • osv…

En digitalkamera (bilder är viktiga) och ett anteckningsblock som ständig följeslagare underlättar. Att bildblogga från mobiltelefonen fungerar också, men ger inte samma möjlighet till fördjupning och eftertanke som en längre bloggpost kan erbjuda.

Så, sätt igång. Ut och upptäck världen med nya ögon. Finn mönster, se möjligheter. Bygg ditt moln.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Webb-TV-tips: Startup Junkies

zz21dacdfb.jpg

Förrutom Dragons Den på TV8 eller Gordon Ramseys handfasta affärsutveckling i Den Elake Kocken är utbudet av tv-serier riktade mot entreprenörer tämligen tunt i det här landet. Tur då att nätet finns. Här kan man titta på en tv-serie från insidan av ett riktigt startup: Earth Class Mail. I HD, dessutom!

Startup Junkies heter programmet som än så länge finns i två avsnitt. Följ Ron och gänget i kampen mot det amerikanska postverket med sin innovativa affärsidé! Allt är på riktigt.

Transparens som heter duga, får man säga.

Ett föremål med en story har värde

ZZ6709493C

Det hade kunnat vara en helt vanlig bortglömd baddräkt, men den har suttit på Nicole Kidman. Plötsligt går den att sälja för 16000 kronor:

Den stolte ägaren av Nicole Kidmans svarta baddräkt heter Bengt Olsen och bor i Trollhättan. Det är hans företag Teletal som har köpt baddräkten.

Pengarna går för övrigt till ett välgörande ändamål: inköp av kor till kastlösa familjer i Indien. De kan skaffa sig en försörjning genom denna grundbult i kapitalismen: ägande.

Det är inte första gången baddräkten bytt ägare:

Nicole Kidman glömde baddräkten i Vänersborg 2002 under inspelningen av Lars von Triers film Dogville.

Baddräkten hamnade hos radioprogrammet Rix Morron Zoo. Programmet lät sälja den för 30 000 kronor och gav pengarna till Barncancerfonden. Köparen skänkte baddräkten till Frälsningsarmén, som bjöd ut den på auktion.

Där hittade Eslövsbon Zlatko Nedanovski den och ropade in den för 5 500 kronor. Han skänkte i sin tur baddräkten till Eslövs biståndscenter.

Baddräkten har alltså inbringat över 50000 kronor hittills. Uppmärksamhetsekonomin och upplevelseekonomin ger ett helt vanligt vardagsföremål ett värde som vida överstiger det ursprungliga priset.

Hur en berättelse blir intressant kan man läsa om i boken Made to Stick. Klart läsvärd!