Category: Freeconomics

Varför bloggar folk gratis för Mindpark?

(Lite hastigt skriven bloggpost, ska snygga till senare. Jag skrev för övrigt om detta i samband med Bloggforum 2005: bloggning är inte kommunism. Trist att inte debatten kommit längre sedan dess.)

Försökte skriva en kommentar här men Dagens Media verkar inte riktigt klara av att hantera kommentarer så jag postar svaret här istället. Även Jocke har svarat.

Mitt svar:

Kulturkrock, minst sagt.

Jag har bloggat sedan minns-knappt-när och många gånger fått frågan varför jag gör det.

Det är ungefär som att fråga: varför umgås du med människor du delar ett intresse med? Varför läser du böcker om saker du är intresserad av? Varför tittar du på TV-program du är intresserad av?

Bloggandet har lärt mig massor men framför allt har det gjort att jag lärt känna fantastiska människor. Jag har hamnat i situationer jag inte skulle ha hamnat i utan mitt bloggande. Ja, jag har faktiskt också fått en del frilansuppdrag (du vet, sånt där som ger pengar) tack vare bloggandet.

Belöningen i pengar är oftast indirekt.

Belöningen i ny vänskap och socialt kapital, däremot, är direkt.

Jag hade gärna varit del av Jockes blogg-gäng och jag hade gärna gjort det gratis. Eller, åtminstone skulle jag inte fått betalt i kronor direkt av Jocke. Mitt värde som frilansande konsult, däremot, skulle ha ökat. Mitt kontaktnätverk hade blivit större. Säkert hade jag lärt mig massor.

Jämför det med en högskoleutbildning. Det är något man gör gratis eller t.o.m. betalar för. Syftet är att öka ens värde på en framtida arbetsmarknad. Samtidigt lär man sig nytt och träffar människor, får nya vänner. Man planterar sig själv i en social kontext som ofta varar livet ut.

Att producera ett visst antal tecken om dagen för att kunna fylla en papperstidning, det är något helt annat än bloggandet. Därav kulturkrocken.

Faktum är att det värde jag skulle få ut av Mindpark om jag vore en bloggare där
skulle kunna bli mindre om jag fick direkt betalt av Jocke. Min trovärdighet skulle
bli noll. Det är som att köpa sina högskolepoäng istället för att klara proven.

(For people reading this blog in English: the above is a discussion about why people are blogging for free. My point is: they’re not. It’s just that the reward is indirect. You’re building knowledge and social capital which you can monetize on – sort of like an education.)

Uppdaterat: Micco.se skriver också.

Amatörmässigt? Amatören och Piraten

Ordet amatör genomgår, ungefär på samma sätt som ordet pirat, en förändring. I en long tail-ekonomi blir det ett steglöst skifte mellan amatör, semiprofessionell och professionell.

Ordet amatör har som bekant samma ursprung som älskare. Att vara en amatör är att älska det man gör. Detta till skillnad från någon som är professionell, som gör det för pengarna.

Finns det då någon relevant skillnad? Såklart. Förväntningarna på att leverera är högre hos någon som är professionell. Likaså förväntas man ta ansvar för sina handlingar på ett annat sätt än om man agerar amatörmässigt.

Men kvalitetskillnaden behöver inte vara så stor, vilket det finns otaliga exempel av på nätet.

I grund och botten är amatörsskapet (amortalitet?) en inställning. Några citat från blogglördagen där vi dissekerat ordet:

“Jag vill mycket hellre vara en amatör.” – Björn Falkevik

“Amatörer är personer som gör världen till en roligare plats.” –Judith Wolst

“Det finns inget motsatsförhållande mellan amatör och professionell.” –Christian Rudolf

Ett bra exempel på en amatörernas förebild verkar vi komma överens om att Robert Scoble är. Varför? Scoble började som bekant blogga som teknisk evangelist åt Microsoft. Hans engagemang och intresse för de han intervjuar och träffar går inte att ta miste på. Han älskar verkligen det han gör.

Därför är han amatör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

“Subscribe to me” och länken som den nya copyrighten

Vilka affärsmodeller är hållbara i en värld av Free? Tror vi kommer att få se mer av sådant här:

Here’s what I’m offering:
1) You, the subscriber, agree to give me $9.50 a month for a year, to support my art. This is a donation that supports my work, not the purchase of a particular piece of art.
2) At the end of that year, I’ll put up a webpage with a selection of digital prints (at least 6 pieces, maybe a lot more). You can choose any two prints. There are no additional costs, not even shipping. Effectively, two prints cost you less than half what you would normally pay for one ($125+shipping). That’s your reward for investing in me.

Det är därför jag tror att en modern upphovsrättslagstiftning måste fokusera på upphovsmannen snarare än det skapade objektet och att länken är den nya copyrighten.

Med andra ord: kopiera gärna vad jag skapat men se för f-n till att ge mig cred för det!

Med tredje ord: länka alltid tillbaka.

Uppdaterat: med fjärde ord, det här tror jag inte alls på.

Hur man tjänar pengar i en värld av Free

Josh Freese, f.d. trummis i Nine inch Nails, har fattat. Istället för att bara sälja sin skiva säljer han en rad upplevelser med sig själv eller signerade kopior.

Vi tar Free-axiomet en gång till:

  • Allt som går att automatisera kommer att automatiseras.
  • Allt som automatiseras kommer att få marginalkostnaden noll.
  • .

Nyckeln är “allt som går…” för allt går inte att automatisera. Det är exakt detta Freese bygger hela sitt erbjudande på med en prisskala från $7 upp till $75000 (då kommer Josh och spelar i ditt band!). Läs och lär!

(Via codemode.)

Gratis förändrar beteende

Det är en jäkla skillnad på att ta 1 krona eller 0 kronor betalt. Anders Mildner förklarar varför genom att använda musiktjänsten Spotify som exempel:

I den gamla världen innebar varenda skiva som Mega hade mer cred till butiken. I den nya världen betyder varenda skiva som Spotify INTE har mindre cred och mångdubbelt mer irritation.

Kopierbara ting har i stort sett förlorat sitt värde och i en sådan tid är så klart ”allt” det enda fungerande säljargumentet och en av de få saker som folk kommer att vara beredda att – på något sätt – faktiskt betala för.

Gratis (eller åtminstone till en fast kostnad för åtkomst) och allt. Annars får det vara. Hårda bud från internetkonsumenterna.

Självklart kommer andra media att följa efter. En Spotify-variant för film eller TV-program borde dyka upp inom något år. Samma sak kommer att gälla där: gratis (fast pris eller reklamfinansierat) och allt eller inget.

Uppdaterat: knappt hinner bläcket torka från bloggposten innan man läser det här:

Till slut gav filmbolagen med sig: hela filmer kommer nu att kunna ses på YouTube. Men långt ifrån alla filmer kommer att bli tillgängliga

Ja, ska det lyckas fullt ut krävs så stort utbud som möjligt.

Uppdaterat: bloggen Nätkoll är inne på samma spår:

Men jag vill ha mer. Jag vill ha större djup på vintage jamaican reggae, västkust-disco, misslyckad svensk pop från tiden innan Roxette, world music, svensk dala metal och brasiliansk baile funk för att nämna några få. Varför finns inget med legenden Jobriath eller Orups gamla band Ubangi?