Category: Möjlighetsmoln

Is the inner city showroom a sustainable business?

Photo by: Håkan Dahlström

Online shopping is growing at a rapid pace here in Sweden. At the same time we’re seeing strong competiton amongst shopping malls, all fighting for the same customers. Where I live, in Malmö in southern Sweden, more than 300 new stores have opened in about a year, with the mighty Emporia as the main growth factor.

Problem is of course that the customers are moving over to the internet. With 15-20% yearly growth of online shopping, you don’t have to gaze too far in to the future to see a major chunk of the consumer money going from the stores in the malls to the web.

So what happens to the store as we know it?

One idea I’ve been toying around with for some time is the inner city showroom. A place where you can test, touch and try things but not actually buy them. More like an exhibition than a shop. Of course there would be internet terminals in the room where you could buy, from associated online shops, but you wouldn’t be able to buy stuff over the counter.

How does this place make money? It could charge money from the online stores, either as a sort of rent for their products to be shown or as an affiliate when people buy things. It could even charge the visitors. After all, people pay to visit exhibitions.

Don’t know if it would work but I think it’s high times for anyone working with physical stores to consider their future in a world where most of the consumers money is spent online.

What do you think? Is it a feasible idea? Perhaps it’s already been tried somewhere?

Framtidens jobb hindras av skatter på arbete

På tal om att finna balans, den här var läsvärd.

She started down a path of “self-accuratizing,” her term for finding a career that would make her happy. Her first stop was a decorative wall-finishing business, a nod to her study of art in college. Three years later, after spending three days on top of a scaffolding painting a living room, she realized that she didn’t want to be doing that when she was 55, and she quit the business. She spent time in Mexico, “learning through simple, conscious living, what joy really feels like.” She took up ballroom dancing. She completed an M.B.A. in sustainability. Now she uses visual mapping to help businesses with their conceptual planning; the work combines her interests and experience in art, business and using her hands.

En lågkonjunktur är ett ypperligt läge att testa nya saker. Det har t.ex. aldrig startats så många företag i Sverige som 1994. Många undrar nu vilka som är framtidens jobb.

Själv är jag övertygad om att tjänster mellan privatpersoner är var den stora massan av jobb kommer att finnas. Hantverk, konstnärskap, lajv-musik kommer att få ett uppsving när automatiseringen pressar priserna på allt annat till noll (något jag skrivit om flera gånger på min gamla blogg).

Tyvärr hindras dessa jobb av de groteskt höga skatterna på arbete, en skattenivå som passar stora industriföretag men inte små tjänsteföretag. Skatten på arbete måste bort!

Se även min gamla post om 2000-talets råvaror: underhållning, empati, hälsa, ungdom, information och social energi.


Personlig utveckling och meningen med livet: en sak

Personlig utveckling, företagande och affärsutveckling hör ihop, särskilt när verksamheten är ens egen. Det är först när man finner balans i sig själv som man kan finna balans och mening i det man gör. Det är enda sättet att bygga en hållbar verksamhet på. Annars blir man som en felstämd gitarr: några av strängarna kan spela rätt, men det är först när alla är stämda och i samklang som det blir riktigt bra. Annars finns det alltid något som gnager i en, något som stressar en.

Den här scenen i filmen Cityslickers innehåller 30 sekunder av visdom på ett sätt som bara en Hollywoodfilm kan göra:

Curly förklarar meningen med livet: en sak! Det gäller att finna en sak, den där då alla strängarna spelar i samklang.

Själv har jag sökt efter denna sak hela mitt vuxna liv. Förmodligen har jag sökt mer aggressivt än många andra, det är åtminstone vad jag tror. För mig är företagandet i sig del av denna sökning. Att ha en sitter-fast-anställning på ett stort företag hämmar mig i mitt sökande.

Det senaste året har mina planer att flytta till Silicon Valley blivit allt fastare och mer konkreta. Det är mycket möjligt att jag hamnar där inom kort. Någon frågade mig då om jag tänkte åka dit för att bli rik. Den frågan säger betydligt mycket mer om den som frågar än om mig: att man tror att pengar är det livet handlar om. Jag söker möjlighetsmolnen, jag försöker få min gitarr att spela i harmoni, jag försöker hitta min en sak. Pengar är en biprodukt eller ett hjälpmedel. Viktiga sådana, förvisso, men ändå, pengar kan aldrig vara den en sak som får din gitarr att spela i harmoni.

Om jag ska vara ärlig tror jag inte jag kommer att lyckas med det over there. Ska den där rätta klangen infinna sig måste man nog ha vänner och familj på nära håll, något jag inte kommer att kunna ha på andra sidan jordklotet. Resan dit (om den blir av) är ett sökande, en finjustering av instrumenten. Men inte slutmålet.

Tror jag. Vi får se.

Jag börjar nämligen sakta men säkert förstå vad min en sak är för något. Inte bara ett projekt eller ett jobb eller ett företag, utan en hel livssituation. Jag börjar förstå hur jag ska stämma min gitarr och t.o.m. finna en melodi.

Det kommer att ta tid och – ja – krävas pengar, för att komma dit, men att veta vart man ska och se ett mål framför sig gör resan mycket lättare. Om kanske 10 år är jag där.

Vad är din 10-årsplan? Vad är din en sak?

Den som får allt annat att “don’t mean shit”.

Ted Valentin bygger möjlighetsmoln

Har skrivit förr om lättrörlig affärsutveckling. Vad är då detta? Det handlar om att flytta fokus från planering till förändringsbarhet.

Uttrycket “möjlighetsmoln” ser jag t.ex. som ersättning för ordet “affärsidé”. Det handlar om att röra sig i en riktning där man tror det finns möjligheter och sedan ständigt anpassa sig på vägen.

En person som fullt ut lever detta är Ted Valentin. Lyssna på hur han resonerar kring sina kartsajter här. Ted tycker själv att han slingrar sig men jag håller inte alls med. Så här skriver han:

  • Jag vet inte vilka sajter jag kommer fokusera på om två veckor.
  • Det finns ingen hemlig “master plan”. Men massor av olika stickspår.
  • Jag är inte så speciellt intresserad av att sälja sajterna utan föredrar att bygga och utveckla dem.
  • Inspirationen (och affärsmöjligheterna som dyker upp!) bestämmer vad jag programmerar på idag och imorgon.

Detta är precis vad jag menar med begreppet möjlighetsmoln. Så, nej, Ted, du slingrar dig inte. Du är mästare på att bygga möjlighetsmoln och du gör helt rätt!

Web 4.0 är mobilt

Fredrik Wass pekar på ett inlägg hos Mindpark om Web 4.0.

Men vänta nu här, säger den uppmärksamme läsaren, pratades det inte alldeles nyss om web 2.0?

Jo, men då citerar jag Wass som citerar Hans Kullin:

Hans Kullin på Media Culpa har tidigare definierat de olika webbstadierna så här:
Web 1.0 – De
Web 2.0 – Vi
Web 3.0 – Jag

Och nu kommer alltså Web 4.0 – Alltid?

Alltid = överallt.

Alltid = mobilt.

Alltid = nu.

Kul att detta börjar hända. Jag startade mitt första företag 1998. Det var ett konsultbolag tillsammans med två studentkompisar från högskolan jag gick på. Eftersom vi befann oss i Ronneby, mitt i “Telekom City” kändes det naturligt att redan då börja tänka internet i mobilen.

Det var dock för tidigt. Så här såg min första mobiltelefon ut som jag köpte i samma veva. Tyckte den var så liten och nätt när jag köpte den men några internetsidor kunde den knappast visa. Nåja, masken-spelet var kul i alla fall.

Tror att jag sagt nästan varje år sedan dess att “nästa år händer det: internet blir mobilt”. Under WAP-boomen 2000 verkade det onekligen så, men WAP-smällen kom av sig.

Nu i december 2008 kan jag äntligen kan få rätt. Ekosystemen för applikationer och tjänster börjar formas och uppnå den där kritiska balansen mellan stabilitet och dynamik som krävs för att nästa nivå av ekosystem ska kunna ta fart.

Å förresten, om det är någon bland läsarna som frilansar inom mobilutveckling så hör gärna av er.

Uppdaterat: Peter på Disruptive.nu förklarar mer om varför mobiltelefonen regerar.

Lågkonjunktur – vad händer sen?


Ljuset vid horisonten. Bild av Kruggg6.

Lågkonjunktur, recession, depression, krasch… trista ord, men det finns en framtid bortom de mörka molnen. Det kan vara svårt att tro i tider som dessa, men nya bubblor kommer att växa fram ovanpå disruptiva teknikers genombrott i framtiden. Alla lågkonjunkturer har ett slut.

Man kan skönja minst två tänkbara bubbelscenarion inom de kommande 5-10 åren. Det ena inom transportsektorn och det andra inom energi.

I spåren av oljebubblans sammanbrott och bilbranschens kris läggs fundamentet för nästa fas i transporternas utveckling. De biltillverkare som har motorer med alternativa drivmedel kommer att bli vinnare – resten slås ut. Volkswagen 1L kan köra 10 mil på en liter bensin. Chevrolet Volt är en hybridbil från USA. Listan på exempel kan göras längre.

Solenergi är ett annat spännande område. I samband med “bailout-paketet” i USA smögs det in ökade subventioner för alternativa energikällor.

Sedan ska man komma ihåg att det finns fördelar med en lågkonjunktur. Allt är inte nattsvart och vid horisonten syns ljuset. Å glöm inte att en lågkonjunktur kan vara drivande för innovation.

Uppdaterat: som synes i denna lista över Sveriges BNP/capita så har utvecklingen efter varje dipp återgått till en växande trend.

Uppdaterat 2: Sveriges BNP/capita från 1750-2000 (klicka på bilden för större version):


Som synes återställer sig BNP efter varje nedgång. BNP-kurvan lägger sig på en linje som om nedgången aldrig skett.

Det är klart att man kan hävda att “nu är det annorlunda” men det har man förmodligen sagt vid varje dipp (precis som man sagt vid varje topp, minns “den nya ekonomin” eller “superkonjunkturen”).

Om man tror att det just den här gången ska vara annorlunda mot alla andra ekonomiska nedgångar sedan industrialismens början har man bevisbördan på sin sida.

Uppdaterat 3: CJ Sveningsson bjuder på en direktrapport från Estland:

Estonia is still a good as place as ever to be, people are still optimistic and the fishing waters are good. Everywhere I am hearing that a recession is the right time to start a business. May estonians never become as learned helpless as too many swedes are.

Martin Sandberg skriver ett långt och riktigt bra inlägg om lågkonjunkturen och startups:

[…] företag startar man nog inte som förstagångsentreprenör enbart med ekonomiska glasögon – utan för att man vill och måste. För att man har hittat sin egen “igelkott” – snittet av mängderna “vad man älskar göra”, “vad man tror man kan bli bäst på” och “vad man kan tjäna pengar på”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant.

Steve Ballmer ser möjlighetsmoln där andra ser problem


När det stormar rör sig molnen snabbt. Foto av mig.

Som nämnts tidigare, många som kommer på en ny affärsidé och funderar på att starta företag kring idéen tvekar så fort de upptäcker att något annat företag gjort eller gör ungefär samma sak.

VDn på världens mest framgångsrika företag, Microsoft, resonerar lite annorlunda:

Asked about markets, such as Internet advertising, where Microsoft is not dominant, Ballmer said, “Thank goodness! We have a chance to grow.

12 kronor i månaden – skräckvision eller möjlighet

Vi var rätt många som jobbade med diverse butiker på nätet när det begav sig, åren runt 1999-2000. Själv satt jag och jobbade i ett projekt som byggde en ehandelsportal för Telia. Vet inte hur många miljoner som plöjdes ned i projektet men det var många.
Jag var långt ifrån ensam. På IT-konsultbolag världen över höll man på att bygga ehandelsplatser som skulle revolutionera hur vi handlade. Vi vet hur det gick. Branschen kraschade ihop, men det innebär inte att själva idéerna var fel (OK, en del var rätt tokiga). Nej, numera handlar vi på nätet som aldrig förr.
Så snubblar jag över dessa. De erbjuder en att öppna ehandelsbutik för 12 kr/månad.
Visst, det är ganska enkelt och förmodligen lär det döljas andra avgifter än de där 12 kronorna men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det som företag för inte mer 8-9 år sedan plöjde ned miljontals (miljardtals!) kronor i numera går att skaffa för 12 spänn i månaden.
Det är faktiskt en ganska intressant tankelek att fundera över vad vi idag spenderar miljontals kronor på som om något år kommer att kosta 12 kr/månaden.

Skulle ditt företags affärsmodell klara av ett sådant skifte?

Skulle du se det som ett fruktansvärt hot – eller en enorm möjlighet?