Tagged: free

Money is failure

It used to be so simple.

You paid someone to build your product. Then you bought broadcasted advertising to market it. Finally, your product was sold in a store.

No matter what you sold, cars or toothbrushes, this worked and money made it happen.

Then came the internet.

The internet has this magic ability to pull people together across geographical distances (note how I even have to use the word “geographical” to highlight the type of distance I’m talking about – you didn’t have to do that before the web). When people can communicate with each other they start doing things. They talk about things. They explore and share ideas. They build things.

And they do it out of love. Out of passion.

This changes a lot of things, including advertising and how products are created.

People talk about things they like. People build on stuff they like, they add value to products they like.

This means that if your competitor has a product that ignites passion and love in their users, they will get a lot of marketing and product development done for free.

If you are stuck in the traditional way of thinking (pay for product development, pay for advertising) you will end up with a more expensive product that is evolving and innovating slower than your competitors.

Needless to say, you will fail.

Yepp, that’s right, money will make you fail.

I told you things had changed!

Now, I’m not saying you should leave all your product development and all your marketing to your users. Every product and every market has its’ own optimal balance of love and money and you have to find that yourself (in tight competition – or cooperation – with your competitors, of course).


How much love is there in your product?

What I am saying, though, is that you should start looking at your product development and advertising costs as failures.

Paid advertising is failure to ignite the love in your users that make them talk about your product.

Paid development is failure to ignite the love in your users that make them build on and innovate on your product.

Money is failure. Go for love instead.

Hur man tjänar pengar i en värld av Free

Josh Freese, f.d. trummis i Nine inch Nails, har fattat. Istället för att bara sälja sin skiva säljer han en rad upplevelser med sig själv eller signerade kopior.

Vi tar Free-axiomet en gång till:

  • Allt som går att automatisera kommer att automatiseras.
  • Allt som automatiseras kommer att få marginalkostnaden noll.
  • .

Nyckeln är “allt som går…” för allt går inte att automatisera. Det är exakt detta Freese bygger hela sitt erbjudande på med en prisskala från $7 upp till $75000 (då kommer Josh och spelar i ditt band!). Läs och lär!

(Via codemode.)

Gratis förändrar beteende

Det är en jäkla skillnad på att ta 1 krona eller 0 kronor betalt. Anders Mildner förklarar varför genom att använda musiktjänsten Spotify som exempel:

I den gamla världen innebar varenda skiva som Mega hade mer cred till butiken. I den nya världen betyder varenda skiva som Spotify INTE har mindre cred och mångdubbelt mer irritation.

Kopierbara ting har i stort sett förlorat sitt värde och i en sådan tid är så klart ”allt” det enda fungerande säljargumentet och en av de få saker som folk kommer att vara beredda att – på något sätt – faktiskt betala för.

Gratis (eller åtminstone till en fast kostnad för åtkomst) och allt. Annars får det vara. Hårda bud från internetkonsumenterna.

Självklart kommer andra media att följa efter. En Spotify-variant för film eller TV-program borde dyka upp inom något år. Samma sak kommer att gälla där: gratis (fast pris eller reklamfinansierat) och allt eller inget.

Uppdaterat: knappt hinner bläcket torka från bloggposten innan man läser det här:

Till slut gav filmbolagen med sig: hela filmer kommer nu att kunna ses på YouTube. Men långt ifrån alla filmer kommer att bli tillgängliga

Ja, ska det lyckas fullt ut krävs så stort utbud som möjligt.

Uppdaterat: bloggen Nätkoll är inne på samma spår:

Men jag vill ha mer. Jag vill ha större djup på vintage jamaican reggae, västkust-disco, misslyckad svensk pop från tiden innan Roxette, world music, svensk dala metal och brasiliansk baile funk för att nämna några få. Varför finns inget med legenden Jobriath eller Orups gamla band Ubangi?